Ja inte vet jag vad som hände i tisdags! Men jag är en storstadsidiot och jag är bättre men var sämre innan.
För två år sedan var det ett stort bråk och sedan dess har jag legat lågt och verkligen försökt att inte provocera. Men jag provocerar tydligen bara genom att vara.
Vi har haft kvar umgänget för Palles skull och för att det var lättast så. Men om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag klarar det.
I tisdags hade jag tydligt varit "giftig i käften" och kallat dom för lantisar???? Vad sa du?
Så säger vi båda. Palle försöker idag prata med dom och sa att jag inget kalas skulle ha, jag fyller år om en dryg vecka, eftersom det inte kändes så skoj när jag ändå bara var en storstadsidiot. Men då kom det ju att jag inte kan ta att de säger emot mig, att jag är "giftig i käften" och hade sagt att allt är deras fel.
Vi pratade uppfostran och då sa jag 40 tals generationen, det tog dom personligt.
Palle försökte säga att han var med och hörde allt, och att jag inte sagt så och att jag/vi pratade i generella ordalag. Men icke det är jag som är boven i dramat!
Det konstiga är ju att Palle kan säga emot men inte jag!
Så återigen är jag den stora boven utan att egentligen veta vad jag gjort. Jag tror att det handlar om att jag diskuterar och argumenterar på ett sätt som de inte är vana vid, och då sätter jag mig typ på mina höga hästar.
Ett stort problem är ju att vi tycker väldigt olika och jag kan inte tyst sitta och lyssna på allt dumt de säger, jag försöker att inte säga något men ibland måste jag ju! Säger jag inte emot håller jag ju med! Och jag tror att jag är den enda som säger ifrån! Palle gör det också men tydligen så är han alltid förlåten ;)
Palle kommer umgås med dom, men med handen på hjärtat så vet jag inte om jag fixar ett umgänge!
För varje besök föregås med en viss oro om att det kommer bli tjafs! Spontant känner jag ju att jag aldrig någonsin vill se dom igen!!
Det värsta är ju att stackars Palle alltid hamnar i kläm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar