Kroppsideal?

Sitter och tittar på ett program där de hjälper folk som har gjort plastikoperationer som misslyckats. Vissa behöver verkligen hjälp men hos vissa sitter problemet i huvudet. Och det är så tragiskt att vi har sådan krav på oss, både kvinnor och män, att vi ska vara så perfekta att vi inte kan leva ett normalt liv. En kvinna tyckte att hon hade så hemska bröst efter ett misslyckat ingrepp att inte ens hennes man fick se hennes bröst. Hon mådde så himla dåligt! Men när hon visade brösten så var det verkligen inte så illa!! Och jag blir så ledsen över att hon mått så dåligt!!
Men, det finns alltid ett men 😉, kanske vi inte alltid ska fokusera och hänga upp oss så mycket på det som inte är sk perfekt.
Om jag tittar på mina bröst är de väldigt hängiga och det ena är ca 2 cm längre än det andra! Det är faktiskt sant 😉 stör det mig? Nej faktiskt inte! Och de är helt tomma upptill. Men jag hivar in dom i en behå och ingen ser hur de hänger. Hemma går jag ofta utan behå eftersom jag tycker det är skönt om än inte så tjusigt.
Jag har efter min magsäcksop en mage som pratar något så enormt! Och jag vet att om jag hade varit en svagare person så hade jag isolerat mig pga min mage. För den låter! Folk reagerar på hur mycket den låter. Men jag får inte låta det vara ett problem!
För livet är för kort för att inte må så bra som möjligt!
Så om vi alla bara försöker tänka att vi duger som vi är, oavsett hur vi ser ut!