Nu är jag en järnkvinna ;)

Äntligen har jag fått mina efterlängtade injektioner med järn! Det har ju varit tal om det i 2 år men så har jag bytt läkare och hon ville vi skulle testa annat innan. Vilket inte hjälpte. Men nu hoppas jag att jag ska bli piggare!
Jag tycker att jag känner mig klarare i skallen och inte fullt så trött så hoppas hoppas!!

Däremot är ju min lungkapacitet inte som den borde. I maj kunde jag ju knappt gå för att jag var så tungandad. Men så fick jag lite andra mediciner och tycker att jag  andas riktigt bra, men se det gör jag inte!! Nope bara ca 75 % lungkapacitet. Man ska fylla lungorna med ca 3,1 - 4,5  liter luft och jag fyller med ca 2,7. Så nu får jag se vad läkaren säger.

Att jag är överviktig hjälper ju inte till snarare tvärtom. Men nu verkar jag vara på nedgång så det är ju skönt!

Med tanke på kommande planer så vore det ju inte helt fel att vara som en duracell kanin ;)
Mer tänker jag inte berätta just nu men håll ögonen öppna för det händer något skoj i Karlskrona i november!!

När värmen kom.

Å vilken härlig dag det var idag! Solen sken och vinden var mild.
Jag började med lite skönhetsvård, det blev en ansiktsmask och lite ny färg i håret.
Sedan ut på en härlig morgonpromenad. När jag kom till vattnet såg jag årets första lilla andfamilj. Så otroligt söta ♡

Väl hemma satte jag mig vid spinnrocken. Idag blev det vit alpackaull som rann mellan fingrarna. Så ljuvlig denna ullen är!
Till helgen ska jag besöka Högalunds Alpackor och titta på när de klipper alpackorna. Det ska bli ett äventyr att se fram emot.

På kvällen efter middagen blev det en promenad till. Det märks att det är ljust och varmt.
Jag älskar våren ♡♡

Smoothie

Jag måste ju få i mig järn på något sätt och då kan ju nässelpulver var ett bra komplement. Tabletter slår ut min mage totalt och även om jag inte riktigt tror på nässlor eftetsom upptaget från tarmen är begränsat så är jag villig att testa det mesta!
Tyvärr så var ju nässelpulver inte så gott milt uttryckt! Det luktade som min hennafärg och jag trodde verkligen det skulle komma upp igen.
Så idag har jag testat smoothie! Och det var ju helt klart en hit! Ett bra frukostallternativ helt enkelt.
Så idag blev det
Avokade
Banan
Chiafrön
Nyponpulver
Nässelpulver
1 ägg
Havregryn
Spenat
Mango
Havremjölk

Riktigt gott!!
Så det får bli smoothie varje frukost hädanefter!

Bombad i hjärnan!

Ja det är så det känns just nu, som om jag vore helt bombad! Jag kan ha en diskussion och helt plötsligt har jag ingen aning om vad vi diskuterade. Då får jag tänka till så kanske jag minns. Annars får jag fråga Palle vad vi pratade om. Ja ni kan ju tänka själva hur latjo det är!
Jag har ju misstänkt järnbrist och nu har jag fått det bekräftat!
För 1 år sedan hade jag 19 i ferretinvärde, järnvärde, och nu har jag 7. Alla mina syptom jag upplever kan jag relatera till järnbristen.
Hösten 2014 skulle jag få injektioner för att mitt järn var så lågt, men så slutade jag med gluten och på kort tid så kom jag upp i 19. Men frågan är ju varför jag hamnat på 7? För jag äter ju fortfarnade glutenfritt.
Förutom att jag är bombad så har jag ingen ork! Jag flåsar som jag vet inte vad vid minsta uppförsbacke, men även det har ju sin förklaring! 70 % i lungkapacitet pga underbehandlad astma ger ju vissa problem.
Jag är ju gammal rökare men jag brukar ha betydligt bättre lungkapacitet än vad jag har nu. Så nått är ju inte rätt.

Fast idag fick jag veta att om jag bara äter rätt så kommer mina värden att stiga. Som dietist så vet jag hur jag ska äta för att minska risken för diverse brister. Och jag äter precis som för 1 år sedan och har ändå gått från 19 till 7. Min operation är ju den stora boven i dramat. Men vissa vet alltid bäst!
Jag fick även veta att alla mina problem med lungorna är pga min rökning och dåliga gener. Och det av någon som menade att jag inte hade astma på riktigt! För mina problem ligger under astmaspannet men när jag fick min diagnos för 10 år sedan så sa man sköra luftrör.
På nått sätt är det skönt att få på pränt att jag inte bara är lat utan faktiskt är sjuk. Men det kommer inte bli lätt att få upp järnvärdet. För även om man vill tro på att maten gör skillnad så är det jätte svårt att höja järnvärdet med kosten, speciellt när man har ett taskigt upptag som viktopererad.
Men jag ska kämpa på! För jag har ju sökt skola till hösten och då vill man ju  i alla fall låtsas vara lite smart ;)

Kram ❤

Vältränad?

Nej inte än men det går åt rätt håll! Jag har tränat i 6 månader nu och det går sakta framåt!
Målet var ju mindre ont och bättre hälsa. Jag har mindre ont men också nytt ont.
Jag har alltid varit överrörlig och nu börjar det kännas i kroppen tyvärr.
Jag har gått ner ett helt kilon!!! Den här kroppen släpper inte ifrån sig något i onödan inte ;) men jag har blivit mindre trots allt.
Jag har dragit åt skärpet 5 cm. Det är mindre kärlekshandtag på ryggen under behån. Trosor som innan var lite små är nu helt lagom. Och jeansen sitter lösare runt låren.
Och det häftigaste av allt jag kommer längre in i armarna på Palle ❤❤❤ så mindre är jag.
Och vågen är ju egentligen inte det bästa måttet på resultat utan att man tittar på hur kroppen förändras.

Träna hemma

Tanken är att jag ska gå till gymmet 2-3 ggr per vecka. Men ibland går det bara inte ;) bara tanken på att gå ut och iväg när det är kallt och blåsigt gör att motivationen tryter ibland! Trots att jag kan ta bilen. Vilket jag också gör ibland.
Då försöker jag tänka att lite träning är bättre än ingen träning! Så kör jag lite här hemma,
Det brukar bli lite uppvärmning, axelövningar, biceps, ben och mage. Jag håller väl på ca 15 minuter. Jag blir lite svettig och känner mig lite duktig ;)
Men nu till helgen ska jag och Palle gå tillsammans till gymmet! Det ska bli lite spännande för det har vi aldrig gjort innan.
Jösses vad vi kommer vara vältränade och förhoppningsvis smärtfria till sommaren!
Heja oss ♥

Kroppsideal?

Sitter och tittar på ett program där de hjälper folk som har gjort plastikoperationer som misslyckats. Vissa behöver verkligen hjälp men hos vissa sitter problemet i huvudet. Och det är så tragiskt att vi har sådan krav på oss, både kvinnor och män, att vi ska vara så perfekta att vi inte kan leva ett normalt liv. En kvinna tyckte att hon hade så hemska bröst efter ett misslyckat ingrepp att inte ens hennes man fick se hennes bröst. Hon mådde så himla dåligt! Men när hon visade brösten så var det verkligen inte så illa!! Och jag blir så ledsen över att hon mått så dåligt!!
Men, det finns alltid ett men 😉, kanske vi inte alltid ska fokusera och hänga upp oss så mycket på det som inte är sk perfekt.
Om jag tittar på mina bröst är de väldigt hängiga och det ena är ca 2 cm längre än det andra! Det är faktiskt sant 😉 stör det mig? Nej faktiskt inte! Och de är helt tomma upptill. Men jag hivar in dom i en behå och ingen ser hur de hänger. Hemma går jag ofta utan behå eftersom jag tycker det är skönt om än inte så tjusigt.
Jag har efter min magsäcksop en mage som pratar något så enormt! Och jag vet att om jag hade varit en svagare person så hade jag isolerat mig pga min mage. För den låter! Folk reagerar på hur mycket den låter. Men jag får inte låta det vara ett problem!
För livet är för kort för att inte må så bra som möjligt!
Så om vi alla bara försöker tänka att vi duger som vi är, oavsett hur vi ser ut!

Skäm bort dig själv med en Glossybox!

En lyx som jag unnar mig varje månad är Glossy Box! En box kostar 139 kr och du förbinder dig inte att köpa ett antal boxar utan kan när som helst säga upp din prenumeration.

September boxen

Det finns även en box som passar männen.

Så varför inte testa en box? Här hittar du mer info.

Dagen efter!

Det gör ont idag! Mina stackars armar! Och imorgon blir benen! Jag längtar faktiskt :) ja inte efter hur ont det kommer att göra men att få röra på mig!
Vem kunde tro att JAG skulle längta till nästa gång jag ska träna ;) men det gör jag så nått rätt gör Annie! Hennes glädje smittar av sig liksom!

Jag har bestämt att detta inte ska handla om vikt utan om hälsan! För tränar jag 2-3 ggr per vecka så går jag ner i vikt, så är det!
Jag är helt emot förbud, för så fort jag inte får något måste jag göra det extra mycket! Ja jag vet, det är hur barnsligt som helst!! Men denna gången ska jag ha 3 förbud!
1. Inget godis! Jag mår så otroligt dåligt av godis! Jag dumpar, dvs mår illa och håller på att somna, och magen rasar. Så varför utsätter jag mig för det gång efter annan? Nä så inget godis!
2. Ingen laktos! Magen ballar ur och jag blir gasig och svullen. Tar jag laktastabletter så går det ganska bra men oftast säger jag inget för jag vill inte vara en dålig gäst. Med påföljd att jag mår dåligt.
3. Ingen gluten! Jag mår inte bra av gluten! Jag är intolerant och mina järnvärden sjunker i botten. Jag mådde som en prinsessa utan gluten och började slarva i slutet på semestern och jag mår så himla dåligt! Så varför äta för att inte vara till besvär? Ibland vill jag äta ;) för finns det något så gott som en kanelbulle eller en vit fralla med ost? Men nej jag ska vara konsekvent!

Mina vänner är så himla stöttande och försöker verkligen fixa både laktosfritt och glutenfritt! Jag kan aldrig tacka dom nog för det!

Personlig Coach!

Ja det har jag en! Hon hete Annie och håller till på Lok o Motion. Hon är ung, blond och väldigt söt! Men skenet kan bedra!! För efter dagens träningspass där vi körde bröst och rygg är jag övertygad om att hon är en fullblods sadist!!
Musklerna darrar och det är plågsamt att skriva. Hur det känns imorgon vill jag inte ens tänka på!!
Men jag tror att detta är ett första viktigt steg mot en mindre ond kropp!

Viktoperationer - lycka eller olycka?

Jag är som många vet vikt opererad. Jag opererade mig hösten 2009 efter att ha väntat i kö i ca 2 år. Då var det lång väntetid vilket jag tycker är bra, då hinner man verkligen väga för och emot!
Jag vägde 145 kg som mest och var så himla olycklig! Jag hade ont, var så himla orörlig och bara tanken på att fika ute fick mig att må dåligt! Fick jag plats i stolen? Skulle den gå sönder? Vad skulle folk säga när jag inte kom fram osv.
I juni 2010 hade jag gått ner till 104 kg! Minus 41 kg! Vilken lycka! Jag var så rörlig och mådde så bra!
Tyvärr gick jag aldrig ner mera! Men vägde så mycket som många idag väger när de gör sin operation, och det är för mig helt obegripligt!
När jag gjorde min operation hade jag inget liv! Trots att jag hade Palle som älskade mig så mycket tyckte jag knappt livet var värt att leva. Jag kände mig så totalt misslyckad som person.
Idag 6 år senare har jag tyvärr gått upp 12 kg och jag känner mig om än mer misslyckad, nu är jag både viktopad, dietist och fet. En något jobbig situation, tro mig!
MEN jag är verkligen lycklig! Trots alla mindre trevliga biverkningar.
För tyvärr är det så, att vi som är viktopade får en massa tråkiga biverkningar som man kanske inte tänker på. Läkarna vet inte riktigt hur de ska bemöta alla oss som har näringsbrist m.m. För vi är ju smala!
Jag fick laktosintolerans vilket är ganska lätt att leva med, om en något dyrare.
Jag fick B3 brist, 2013 jag satt mest helt apatisk och kunde inte företa mig någonting. Frågade man mig hur jag mådde bara grät jag. Fick behandling, inte av läkare för mina prover visade inga brister, och mådde så mycket bättre.
2014 vandrade jag i en dimma, jag var så blek och trodde det berodde på att min ansiktskräm hade solskyddsfaktor i sig. Det var bara sirap i hjärnan, ingen trevlig upplevelse! Palle gissade på glutenintolerans. Så på hösten 2014 skulle jag få järndropp pga katastrofala järnvärden. Våren  2015 hade jag ingen järnbrist, för då hade jag ju ätit glutenfritt i ca 5 månader. I sommar har jag blivit brun igen och mina väninnor säger att jag ser så pigg ut :) och sirapen är nästan helt borta.
Jag klarar i princip ingen stress längre, jag blir irriterad och får inget gjort.

Ångrar jag då min operation? Nej det gör jag inte, men jag sörjer att jag behövde göra den. Och jag får ångest när jag tänker på hur dåligt läkarkunskaperna är när det gäller biverkningar på viktoperationer. För det finns inte många läkare som ser allvaret i det hela.

Så varför är jag då kritisk till vitoperationer när jag själv fått hjälp?
Jo det är för att man kan åka så fruktansvärt illa ut! I min värld är det obegripligt hur man vid så låga vikter som 105-110 kg ens kan överväga en operation.
Min kusins väninna dog på operationsbordet. Hon som äntligen skulle bli smal och lycklig!
Det finns kvinnor och män som är dementa av näringsbristen som ingen trodde på. De har hjärtproblem men proverna visade inga konstigheter.
De sitter i rullstol m.m

Det finns en stor bloggerska som idag skrev på sin blogg till en följare; du kommer bli så lycklig!
 För nu var remissen skickad. Jag har försökt prata med bloggerskan för jag tycker det är hemskt att hon skriver om viktoperationen som om inga biverkningar finns.Men då fick jag höra att bara för att jag inte blivit smal så betyder det inte att alla andra blir det, jag fuskade säkert och gjorde en massa fel.
Jag tycker visst att man kan berätta om operationen men kanske är det den som skulle bli så lycklig som dör eller blir dement?
När man är så stor som den här bloggerskan är så påverkar man så mycket mer än vad man själv fattar. Men jag som varnar anses bara som avundsjuk och dum.

På ett forum jag var medlem på blev det en bantningshets, Det var när LCHF precis kommit, jag varnade för jag såg att vissa inte mådde så bra. Jag fick återigen höra att jag bara var avundsjuk. Att jag var missunnsam och dum. Det hela slutade med att en deltagare fick anorexia. Det är så tragiskt, idag mår h*n bra igen men det tog tid.

Så det jag vänder mig emot är att man opererar sig vid så låga vikter, att man inte fattar att eftervården är katastrofal och att väntetiden är ca 3 månader. Man hinner inte tänka ordentligt på 3 månader.

Hade jag velat ha min operation ogjord? Ja med tanke på att jag garanterat kommer få den ena bristsjukdomen efter den andra och kommer få svårt att få rätt hjälp! Är jag rädd för framtiden? Jag livrädd faktiskt!
Men jag ska göra allt jag kan för att få leva ett bra liv!

Glutenintolerans

Så var det då bekräftat, det jag nog vetat men inte velat veta :) att jag blivit glutenintolerant. Som en biverkan på min GBP.  Men det går ganska bra, hemma är det ju givetvis lättast. På café finns det tyvärr inte så ofta någon smörgås som är glutenfri, så antingen tar jag med en egen smörgås eller så försöker jag hitta ett allernativ. Många har ju LCHF på menyn numera.
Ibland får jag frågan om jag inte ångrar min operation? Men nej det gör jag inte. Jag kan ibland sörja det faktum att jag var tvungen att operera mig, men inte själva operationen. Jag gick ju "bara" ner 40 kg, och vägde som minst mer än vad vissa gör när de opererar sig. Jag har gått upp ca 10 kg och fått en mage som är putigare och större än vad den var när jag var som störst.
MEN jag fick mitt liv tillbaka! Jag levde inte jag bara var. Vi gjorde inget för jag orkade inte och för att jag mådde så dåligt psykiskt!
Jag beundrar Palle för att han orkade. Men nu lever vi ett helt annat liv och jag gör saker som jag aldrig skulle gjort innan.
Sedan jagar jag ju alltid kilon och känner mig allmänt kass för att jag är en "misslyckad" viktopad person, jag blev ju aldrig smal. Men någon gång ska väl även jag hitta en trivsel vikt! Och utan gluten kanske magen kan bli lite mindre putig :)

Uti skogen skall vi gå......

Nästa helg ska jag på Jubilee med Tupperware! Alla säger att man inget fattar fören man varit med ;-) det jag vet är att det är Fun night, dvs maskerad med tema och galamiddag.
Ni som känner mig vet ju att galamiddagar inte är något jag är på så ofta ;-) typ aldrig!
Ångesten har varit total, jag är ju inte så välsvarvad utan snarare ganska fluffig.
Men jag har köpt både klänning och skor på nätet och jösses så bra det blev. Jag lovar att visa bilder ;-)
Men för att öka självförtroendet några snäpp är vi nu ute och rör på oss mest hela tiden. Försöker att äta rätt också. Det ökar förutsättningarna för mig att ha mega skoj!!
Idag njöt vi av lugnet i Västra Mark.

Biokväll

Igår var vi på bio för första gången sedan min viktoperation. Varför vi dröjt så länge vet jag inte men inte en enda gång funderade jag över om jag fick plats i stolen eller ej! Och den känslan är värd allt! 40 kg minus gör underverk för självkänslan, det är ett som är säkert!

2013 års utmaningar!

Jag tänkte att 2013 skulle bli MITT år!

Det året då jag ska pyssla i harmoni och inte stress. Det året då vi inför rutiner och matsedel. Det året då vår ekonomi ska bli stabil, bra kan den nog inte bli förrens jag jobbar heltid, men den kan bli stabil! Året då vi ska bli sunda och slanka :o)) och kanske smärtfria. Jag har slarvat med min Balance Oil under jul och nyår och muskelsmärtan är tillbaka. Inte alls lika illa som innan, men tillbaka. Så nu är det Balance Oil och motion som gäller!

2012 hann jag knappt komma igång med julkorten förren julen var över. Så nu tänkte jag införa en julkortsutmaning för mig själv. Jag har sett att andra har haft liknande utmaningar. Så varje tisdag ska jag göra ett julkort under hela 2013. Det borde ju resultera i 52 julkort!

Varför just på tisdagar kanske du undrar? Jo just tisdagar är den dag då jag i princip alltid är ledig, så det ska bli min dag! Först är det stickcafé och sedan ska jag bara mysa är det tänkt. Så den dagen ska det finnas mat i frysen att värma. Så att det blir just pyssel i harmoni och inte stress :o))

Jag tänkte även försöka göra lite annorlunda kort mot var jag normalt gör.

Med mera papper och annat skoj :o))

En utmaning jag brukar ge mig själv är ju att pyssla med det jag har och inte köpa nytt! Jag försöker att köpa ordentligt 1-2 ggr per år både då det gäller papperspyssel som tillbehör och tyger. Allt för att lagren ska minska. Jag var duktig och städade i tygskåpet igår, lite kommer att få åka till Röda Korset och lite åkte ner i soppåsen. Men det är städat och då kanske jag hittar det jag söker!

Jag ska även jobba hårdare med mitt köpfria halvår. Det har gått 4 månader och även om jag tänker mig för så kan det bli mycket bättre!!

Gott Nytt År!

2012 års nyår blev lugn och skön! Precis som de senaste årens nyårsaftnar!

Vi hade finfrämmat av den här sköna bönan och hennes föräldrar. Vi har firat de senaste nio åren med först Micke, sedan Maria och nu har även Leyia slutit sig till vår glada skara :o)) 

Fast Leyia tyckte inte det var så där himla skoj att fira nyår! Så hon protesterade lite men mest så vara hon bara söt ♥

Vi åt gott, köttfärspaj med sallad och bröd.

Sedan blev det Panna Cotta 

och sist kaffe och tryfflar.

02,30 damp vi i säng och 07,45 slog vi upp de gröna och grå!

Så idag slappar vi och imorgon börjar VÅRT år! Det året där allt ska bli så bra som jag vet att det kan bli!

God fortsättning på 2013!

Uppföljning: mot en smärtfri kropp

För en månad sedan skrev jag det här inlägget. Så nu är det väl dags för en uppdatering!
Det har skett förändringar, men inte så mycket som jag önskat :o)
Jag är inte smärtfri men den otroligt obehagliga muskelsmärtan, eller vad det var, som jag hade/har i benen är nästan helt borta!! Och det är så skönt! Jag ger min Balance Olja från Zinzino godkänt för det :o)) Jag vet ju inte om det är oljan som kickat in , men jag vet att jag inte har ont. Och det räcker gott för mig!
Vikten är som vanligt mitt största problem. 2 kg ner och 2 kg upp! Så satans irriterande!! Jag tar mig inte tid att simma, och jag far som fisen i påsen :o)) Det är Pallemannens bevingade uttryck :o)) Och jag tror att stressen gör att kroppen inte är i balans. Att ha tre jobb samtidigt ger tyvärr inga lata kvällar i soffan precis :o), men dock pengar i plånboken! Vilket behövs just nu med tandläkarbesök och annat tråkigt.
Men just nu är målet att inte gå upp under jul och fortsätta med armhävningar och sit ups.
Sedan får jag försöka ta tillbaka mitt liv under januari, så jag hinner simma och promenera mera. För jag måste ner i vikt för att smärtan i knäna ska släppa.
Och så var det ju så att jag ville vara piggelin och kärleksgalen i Köpenhamn ♥

Har du tips till mig? Ser du att; jösses om bara Henrietta ändrade på detta så blir det bättre?
Maila mig gärna! Alla tips mottages tacksamt!!

Mot en smärtfri kropp!

Nu, just nu känner jag att det är NOG!! 

Nog med värkande knän, nog med höfter som gör ont. Nog med smärta 24 timmar per dygn! En del smärta kommer från 20 år inom äldreomsorgen och en del smärta kommer från en enorm övervikt.

Här är strax innan jag gjorde min gastric bypass operation. Jag hade piffat mig inför en kräftskiva och kände mig rätt snygg. Nu när jag skriver detta gråter jag av ångest över hur djävla dåligt jag mådde. För jag tror aldrig någon egentligen fattade hur illa det var. Ont och otymplig. Inte veta om jag fick plats i en stol, inte vet om jag kom förbi folk på café. 

 Sedan fick jag chansen att göra en gastric bypass operation och trots rädsla så valde jag operation. Jag valde helt enkelt livet. För jag hade inget liv.

40 kg tappade jag på 9 månader. Jag var fortfarande överviktig men behövde inte oroa mig för om rumpen fick plats i en stol. För det passade perfekt :o)) Och så bra jag mått! 

Sedan har jag gått upp  ca 4 kg och nu tänkte jag att dom + 16 kg till ska bort. Målet är att kilona ska vara borta när vi åker till Köpenhamn i slutet på maj. Vi fyller båda 40 år nästa år och vi firar även 10 år som par och det måste vi ju fira! Men jag vill ju inte ha ont och svårt att gå! Nej jag vill vara piggelin och springa gata upp och gata ner i ett lyckligt kärleksrus ♥

Så till min hjälp för att jag ska nå både målvikt och smärtfrihet har jag valt 2 huvudnycklar! Den ena är Balance Oil från Zinzino och den andra är ISO-dieten.

Balance Oil hjöper mig att få balans på mina fettsyror och hjälper kroppen att skydda sig, vill du veta mera så maila mig! Och ISO-dieten hjälper mig att äta balanserat. Med ISO-dieten behöver jag inte tänka utan jag bara följer recepten. Jag får äta god och hälsosam mat 5 ggr per dag och jag är aldrig hungrig. 

Vill du kämpa med mig? Vill du också säga nej till smärta och mjuk mage? Kontakta mig så kan vi kämpa ihop! För ensamma är vi svaga men tillsammans är vi enade!

♥♥Kram och kärlek till er alla ♥♥

En badnymf?

Tänka sig; jag har varit och motionssimmat!! Det är nog första gången på 15 år som jag simmar! Allt kommer sig av att jag pratade med Louise som sa att kommunanställda får simma GRATIS en gång per vecka!! Det hade jag ingen aning om! Så jag sprang in till Dag & Natt som ligger i Wachtmeister och köpte mig en urtjusig baddräkt :o)) REA var det så 150 kr blev det. Ett litet avsteg från den köpfria banan men en viktig investering i min hälsa!

Och idag kl 10 hoppade jag i badet. Det var skönt men ack så jobbigt! 500 meter blev det så jag är mer än nöjd! Hädanefter ska jag simma på torsdagar mellan 10-12.30. Detta för att jag vill ha en rutin som kan återkomma. Jag har sällan något bokat jobb på torsdagar och om jag nu ska jobba kan jag ju jobba på eftermiddagen.

Så idag börjar mitt nya hälsosamma liv! 

Idag är det Pysselträff!!

Det var så längesedan men nu är det äntligen dags igen: Pysselträff!! Så himla roligt! Och det finns en butik närvarande, så förhoppningsvis kan jag äntligen komplettera mitt pappersföråd!
Som vanligt kan man ju tro att man ska flytta hemifrån när man ser packningen :o)) En mega stor pysselväska, en stor påse till loppisprylar och en välfylld frysväska. Som viktopad får man ju planera maten minutiöst! Så jag har lunch och middag med. Egengjord risifrutti på jordgubbar och keso. Och som kronan på verket en macka. SÅ nu hoppas jag kunna hålla hungern stången och humöret på topp!

Hoppas ni alla får en härlig höstdag!